Sjukdomnsnöje!

Är hemma sjuk, vilket frigör en massa tid utan energi att göra annat än att ligga ner och glo. Här är lite som Internet erbjuder för att fördriva tiden.

Så jävla metal Sevärd svensk dokumentär som sänts på SVT. Om det svenska metalundret, från 80-talets pudelrock till dagens Göteborgs-metal.

American Hardcore Om den amerikanska hardcorepunk-vågen under första hälften av 80-talet som startade hela hardcorescenen. Band som Black flag, Minor Threat, Bad Brains, Agnostic Front m fl. Intressant! Italiensk text till för den som hjälps av det.

Until the light takes us Otroligt fascinerande om den norska black metalscenens uppkomst och minst sagt turbulenta år på 90-talet. Intressant oavsett om man lyssnar på musiken eller inte. Med inblandade parter som Varg Vikernes, Darkthrone, Mayhem, Immortal m fl. Mycket sevärt!

Finns oerhört mycket mer så klart men det var dessa jag hann med under en sjukdag. Kanske fylls på i takt med konvalescensens fortgång.

Kramar VV

Vrålkalendarium november

Vrålkalendern ser rätt bra ut inför november. Än så länge begränsas den till Malmö - Köpenhamn och de större spelställena. Uppdateras löpande när ny info kommer till VV:s kännedom.

1/11 Annihilator, support The generator - Pumpehuset, Köpenhamn.

2/11 Naglfar, support Moloken - Kulturbolaget, Malmö. OBS framflyttat!

9/11 Soilwork, support Keep of Kalessin + Deals death - Kulturbolaget, Malmö.

11/11 Karnivool - Pumpehuset, Köpenhamn.

11/11 Vans of the wall music night: Parkway Drive + We came as romans + Memphis May Fire + Like Moths to Flames - VEGA, Köpenhamn.

13/11 Vans of the wall music night: Parkway Drive + We came as romans + Memphis May Fire + Like Moths to Flames - Kulturbolaget, Malmö.

14/11 Skindred, support Crossfaith + Viza - Pumpehuset, Köpenhamn.

15/11 Honningbarna - Häng Bar, Malmö.

25/11 Mindless Self Indulgence - Pumpehuset, Köpenhamn.

25/11 Ghost, support Dead Soul + Night - Mejeriet, Lund.

Lyssnat på v43!

Veckans lista har formatet sju låtar vilket är tanken framöver. Vill allt sig väl ska man alltså få sig till livs minst 365 stycke kvalitetsvrål på ett kalenderår. Bör höja livskvalitén avsevärt, inte minst för undertecknad.

1. Avenged Sevenfold - Hail to the king VV öppnar veckans lista med en näve i luften, bestämt viftandes i takt mot den imaginära publiken på andra sidan spegeln i hallen. I lurarna ljuder introt till Hail to the king med Avenged Sevenfold och det känns otroligt bra att lyssna på hårdrock. För det är hårdrock det handlar om. Hårdrock som påminner om att man inte behöver uppfinna hjulet för att leverera bra vrål. Avenged Sevenfold är välförtjänt stora, och jag hade gärna bytt ut vardagen mot att få stå på en bergstopp med vinden i håret och leverera refrängen, gärna i bästa sändningstid på MTV.
2. Torche - Kicking Från Miami kommer Torche och levererar stoner metal med riktig hit-potential, i stil med t ex Baroness. Sjungande gitarristen Steve Brooks sång är melodisk och musiken stundtals mer åt rock än metal. Men vem bryr sig om etiketter? Apropå det där med etiketter så är Steve Brooks öppet homosexuell, något som tyvärr inte tillhör vanligheterna i de ibland ganska macho vrålkretsarna. Därav desto mer välkommet! 
3. Shining - The one inside Sugen på att gå bärsärk till veckan? Sätt på ett par tättslutande lurar med Shining på hög volym och du har ett soundtrack som duger. Den forna jazzkvartetten har döpt sin musik till blackjazz och det med rätta. Det är mörkt, intensivt, experimentellt och aggressivt. Och det växer med varje lyssning. Vart de är ifrån? Norge, vart annars?
4. Aeon - Dead means dead Efter Shining sköljer vi ur systemet med redig, norrländsk dödsmetall från mina hemtrakter, Östersund. Aeon har turnerat med legenderna Cannibal Corpse och har bland sina forna medlemmar Nils Fjellström, numera trummis i bekanta Dark Funeral. Det är tekniskt, svängigt och tight så det förslår.
5. All pigs must die - Silencer Lika kompromisslös som bandnamnet är den blytunga och snabba hardcore som All pigs must die står för. I bandet återfinns bl a Ben Koller, trummis i Converge, och lite av matchcore-jättarnas sound återfinns också i APMD. "Silencer" är som när man som liten var hos doktorn för att få öronvax avlägsnat ur öronen med någon slags illasinnad dammsugare (ja, jag fick det i alla fall). Det gör förbannat ont under tiden det pågår men man är som ny efteråt. Njut!
6. Parkway Drive - The River Efter att ha blivit manglade av "Silencer" så framstår "The river" med australiensiska Parkway Drive som en powerballad i sammanhanget. Låten är från bandets senaste skiva "Atlas" (2012) och det är metalcore som gäller. PWD sticker ut i metalcore-djungeln där många band kan låta ganska likadant. Avsaknaden av rensång, elektroniska inslag och ett lite tyngre sound skiljer dem från genomsnittsbanden. Om man nu ska låta som en konservativ hårdrocksgubbe, så känns PWD lite mognare än många band i genren. Kanske är det det som gjort dem till en VV-favorit. I november kommer Parkway Drive till Sverige vilket gör det aktuellt att återkomma i ärendet.
7. Helltrain - Juggernaut Veckans avslutning är ännu ett tips från med blodsband till VV, närmare bestämt från vrål- och ölnjutaren Daniel. Helltrain är snygg death n' roll från Luleå med bl a före detta Raised Fist-trummisen Oskar Karlsson. Det är fullt ös med blicken rakt fram som gäller när Helltrain tuffar på och mycket välgörande för vrålsjälen.

Kramar VV

Lyssnat på v41+42

Eftersom tiden inte räckte till förra veckan lägger VV en extra dignande lista denna vecka med hela 14 låtar. En låt per dag, det minsta man kan begära av livet och VV är inte sämre än att leverera detsamma. 

1. Dillinger escape plan - Baby´s first coffin "You´re being a liar!" skriker Greg Puciato och karln är alldeles för biffig för att jag ska våga säga emot. Att han och resten av bandet från New Jersey dessutom levererar den galnaste live-show jag någonsin upplevt gör att jag inte kan bli annat än helt såld. Platsen är Kulturbolaget i Malmö, året 2005 och jag lär mig att genren heter matchcore. Tänk ett gäng galna vetenskapsmän med övernaturliga instrumentbegåvningar på en platta Red Bull som försöker göra allt för att undvika 4/4-delstakt. I fredags, den 18/10, var bandet tillbaka på KB och undertecknad missade detta pga sviktande ekonomi. Svider ordentligt. För DEP är galet, argt och genialiskt. Och förbannat bra! 
2. Rosetta - Je n'en connais pas la fin Över till något så vackert att det onekligen inte kan beskrivas på något annat språk än kärlekens - franskan. Rosetta är dock från Philadelphia och sjunger på engelska. Låttiteln är snodd av Edith Piaf och betyder "My kingdom for a kiss". Rosettas postrocksmetal rör sig i samma musikaliska kvarter som Cult of Luna men är stundtals betydligt ösigare än norrlänningarnas. Låtbygget känns igen från postrocken med ett ständigt växande ljudlandskap och när det gått 5:50 och låten når sitt klimax så vill man bara leva. Rosetta är ruskigt bra, så är det.
3. Pharoes - Trial Pharoes är från Malmö (bara en sådan sak) och spelar snygg alternativ rock/post-grunge i stil med t ex amerikanska Chevelle. Kanske VV:s snällaste låt hittills. Pharoes förtjänar mer uppmärksamhet och definitivt en plats bland de stora i genren samt givetvis här på VV.
4. In-Quest - Reiterated cycles of celestial spheres Belgien är mer än öl, choklad och EU-parlamentariker på skattebetalda champagneluncher. Det finns bra vrål där också. Bland annat i form av grymma In-Quest som min kära bror tipsade mig om i veckan. Eftersom det handlar om "djent", som avhandlats under föregående lista (här), låter det ju en del som Meshuggah. In-Quest är dock något mer melodiska och har i mitt tycke ett lite mindre kliniskt sound. Lite skitigare, vilket är helt i sin ordning. Ett mycket spännande tillskott i Vrålfamiljen.
5. Breach - Replenish the empty Nu till denna veckas mest saknade. Breach från Luleå, Norrland, Sweden var och är ett favoritband. Skivan It´s me God från 1997 är fortfarande en av de bästa vrålskivor som släppts på svensk mark och diverse kassettkopior av den rullade frenetiskt i bandaren på rummet jag hyrde under gymnasiet. Jag var inte mogen nog då att förstå att jag lyssnade på något unikt. Man vet inte vad man saknar förrän båset är tomt. Kom tillbaka!
6. Martyrdöd - Hör världens rop Dags för stabil, svensk crust i form av Martyrdöd. Kvartetten innehåller bl a Mikael Kjellman, gitarrist från legendariska Skitsystem. Jag gillar de melodiska, lite black metal-inspirerade gitarriffen som samsas med det tokskitiga crustöset och efter två dagars bekantskap har jag ännu inte stött på en dålig låt. När man börjar gräva i svensk crust inser man hur bra det är. Mer av den varan, ja tack!
7. Kruger - The ox Schweiziska Kruger levererar vad som brukar kallas för sludge metal. Jag har länge uppskattat band som Kylesa och Baroness och Kruger tillhör samma släkte som dessa giganter men låter lite mer metal än den stonerrock som jänkarna ovan kör på. I början när jag lyssnar på Krugers nyaste "For death, glory and the end of the world" flyter alla låtarna ihop men erfarenheten säger mig att det krävs mer än en lyssning för att hitta guldkornen när det gäller denna typ av malande musik. Bra är det i alla fall.
8. The Cumshots - I still drink alone Norska The Cumshots är kända för sina vilda och våldsamma konserter med diverse frakturer hos bandmedlemmarna som följd. Enligt uppgift har det också förekommit sex på scen, dock ej med bandmedlemmarna inblandade utan av och med miljöaktivister. Bandnamnet antyder ju också att detta är barnförbjudet på alla sätt. Death n' roll är det vi kallas deras musik i alla fall och jag kan inte undgå att gilla, trots de pubertala inslagen.
9. Hatebreed - Boundless (Time to murder it) Hatebreed är veteraner och giganter på den tunga metal-hardcorescenen och kom in i mitt liv på allvar i och med "The rise of brutality", 2003. Även om de senaste skivorna rönt mindre uppmärksamhet hos mig så håller bandet fortfarande hög kvalitet. Senaste skivan "The divinity of purpose" kom i januari i år och sista spåret "Boundless..." svänger ordentligt.
10. Adept - Aftermath När Raised Fist spelade på KB i Malmö under vad jag tror var "Sound of the republic"-turnen var det ett ungt, tight och ösigt metalcoreband från Trosa som spelade förband. Jag hade inte hört mycket då, bara ett par låtar. Idag är Adept betydligt mer bekanta, och det långt utanför Trosa och Sveriges gränser. Aftermath är en fin bit från nyaste skivan "Silence the world" som kom tidigare i år.
11. Fair to Midland - Whiskey and ritalin Fair to Midland från Texas är något speciellt. Deras musik är svårbeskriven, progressiv och egen. Sångaren Darroh Sudderth är ett fenomen i sig och kan gå från glasspräckande falsett till gutturala vrål-gurglande läten på ett ögonblick, utan att det tar bort intrycket av att både sången och musiken faktiskt är både vacker, tung och ösig. Tyvärr har det under 2013 ryktats om att bandet är i splittringsfas men så länge inget är bekräftat hoppas vi att det stannar vid just rykten.
12. Knivderby - Gräs, bensin eller röv Veckans kanske snyggaste bandnamn med den definitivt snyggaste låttiteln. Knivderby är punk på svenska av det snällare, och ösigare, slaget. Definitivt med en plats i VV:s rymliga hjärta. Svängigt!
13. The ghost of a thousand - New toy Ibland gör det ont att veta. Som när jag i skrivandets stund informeras om att The ghost of a thousand från Brighton har lagt ner, och det sen ca 1-2 år tillbaka. När jag hörde ovanstående låt 2007 var det en välförtjänt käftsmäll på brittisk engelska som gav mersmak. Låten har samma effekt än idag.
14. Atreyu - This flesh a tomb Listan avslutas med lite redig sing-a-long-metal. Det är ju faktiskt lördag. De som levererar allsången är Atreyu från Kalifornien, Amerikatt. Ni vet, de med den sjungande trummisen Brandon Saller, som står för  den mesta av skönsången i bandet. 2004 var detta den bästa kombinationen mellan vrål och rensång jag hade hört. Om det fortfarande är det bästa låter jag vara osagt men det håller bra än idag.

Kramar VV

Lyssnat på v40!

I veckans lista följer lite kommentarer kring låtarna. Det behöver man inte läsa om man inte orkar. Men lyssna bör man!

1. Killswitch Engage - In due time  Vi inleder med singeln från Killswitch Engage nya skiva Disarm the descent, där originalsångaren Jesse Leach är tillbaka i bandet igen. Vem som är bäst av honom och förra sångaren Howard Jones lär det tvistas om bland fansen men personligen gillar jag Leach bättre. In due time är en riktig hit i mina ögon och jag tycker att Disarm the descent är det mest intressanta som kommit från bandet sedan Alive or just breathing, skivan innan Leach lämnade. 
2. TesseracT - Of mind - Nocturne  Nummer två är progressiv metal i form av brittiska TesseracT. Bandet är en ny bekantskap för mig men har funnits sedan 2003 och faller in under "djent", som är en subgenre i progressiv metal med signifikanten att riffen är inspirerade av Meshuggah och Fredrik Thordendals gitarrmagi. Djent är uppkallat efter själva ljudet som Thordendal med fleras gitarrteknik skapar. Man lär sig alltid något när man lyssnar på metal, eller hur? TesseracT är snällare musik än Meshuggah med betydligt mer rensång men man förstår parallellerna när man lyssnar. 
3. Victims - This is the end  Nu till Sverige. Victims är ett svenskt hardcoreband med en stor del crust som ingrediens. I bandet återfinns bland annat Jon Lindqvist från Nasum som ju inte finns mer. Förutom i mitt och mångas hjärtan. This is the end är från Victims skiva ...In blood (2004). Ösigt!
4. Lackarme´- Affection  När vi ändå kör svenskt så tycker jag Lackarmé från Trollhättan förtjänar en plats. Nu har inte bandet funnits ett bra tag men skivan Last days of Disco som släpptes 2006 erbjuder mycket trevlig lyssning. Metalcore är det som gäller och spåret Affection duger både i krig och på VV:s lista.
5. Gojira - The gift of guilt  Franska Gojira har döpt sitt band efter det japanska namnet på Godzilla (de hette Godzilla tills 2001) och deras musik är lika finurlig som valet av namn. Gojira är progressiv metal i någon form och bandet har ett rätt eget sound. Den senaste skivan heter L´Enfant Sauvage, vilket betyder "wild child" (eller vilt barn om man så vill), och släpptes 2012 på Roadrunner Records vilket tyder på att bandet börjar bli riktigt stora. Njut av vackra The gift of guilt.
6. Earth Crisis - Firestorm  Varje lista behöver en låt från förr. Alltså inte en låt som bara gjordes för ett tag sedan utan en låt som en gång betydde mycket och som håller än idag. Förra veckan blev det Raised Fists "Silence is the key". Denna vecka går vi till bandet som på något sätt öppnade hela hardcoregrejen för mig. De var militanta veganer, straight edge och jävligt hardcore på alla sätt. Jag blev vegetarian, inte så mycket straight edge, och så mycket hardcore jag bara kunde. Det handlar om Earth Crisis. Bandet från Syracuse, New York vars sångare Karl Buechner enligt vissa rykten gått lös med ett basebollträ inne på McDonalds. Året var 1997 och jag gick ettan på gymnasiet. Skivan Gomorrah's season ends hade släppts året innan och kom att bli deras bästa i mitt tycke. Låten som fick mig att falla för EC var dock Firestorm från Ep:n med samma namn. Jag hade aldrig hört någon så arg som Karl Buechner förut och mitt musikliv förändrades för alltid. 
7. Blood Command - Pissed off and slightly offended!  Punkrocktrion Blood Command från Bergen, Norge kommer med på listan i sista sekund. Jag satte nämligen precis på deras senaste skiva "Funeral Beach" (2012) och behövde ca 30 sekunder för att bli övertygad. Förra skivan "Ghostclocks" var en energikick och denna verkar inte sämre. Att norskarna kan vrål är ingen hemlighet, t ex var Kvelertak och Benea Reach med på förra veckans lista. Blood command är som Kvelertak total pepp rakt igenom och sångerskan Silje Tombre sångskriker skickligt mig till att studsa i läsfåtöljen därhemma. Öppningsspåret får representera.
8. Nasum - I hate people  Det går inte. Att utelämna Nasum alltså. "I hate people". I love Nasum. R.I.P. 
9. The Algorithm - Logic bomb  Veckans konstigaste? The Algorithm från Toulouse blandar hejvilt. Elektronisk musik som stundtals låter lite Drum n Bass samsas med ovan nämnda progressiva djent-metal. Jag måste medge en viss skepsis från min sida till en början men "Logic bomb" har växt under veckan till en riktigt skön låt. 
10. In Flames - Ropes  Introt till "Ropes" har följt mig hela sommaren. Vissa haters kan tycka att In Flames är i princip schlager i metalsammanhang. Själv kan jag bara inte låta bli att dra på smilbanden när det är så otroligt snyggt, välproducerat och medryckande. Är man ett gammalt Scorpionsfan som jag så har man inga problem med det. 

Kramar VV