Veckans vrål är en blogg om all musik som kan kallas metal, punk och hardcore. Det är mitt sätt att upptäcka och sprida den musik som jag älskar. Veckans vrål har ingen ambition att vara smalast, först eller bäst. Bara mest älskvärd.
Tomas Lindberg konstaterar det själv under ett mellansnack: "Varje journalist har undrat; Hur f*n vågar ni släppa en ny skiva, nitton år senare? Vi svarar lika varje gång. Det är för våra fans!" Inte ett öga är torrt. För är det något som präglar spelningen på Kulturbolaget denna lördag 29/11 så är det fansens uppdämda förväntningar och kärlek till det legendariska och stilbildande deathmetal-bandet från Götet. När bandet drar igång med "Death and the labyrinth" från"At War With Reality" är reaktionen laddad men något avvaktande. Det har At The Gates räknat med när man knappt låter gitarrerna ljuda ut från den innan man kör igång det bekanta introt till "Slaughter of the soul". Med ett välkänt GO! skriker Tomas och Kulturbolaget som en enda röst och öset är ett faktum. Resten av kvällen är en blandning av nytt och gammalt men där tyngdpunkten ligger på nostalgin. Och det är de gamla klassikerna, som "Blinded by fear", "Terminal spirit disease", "Under a serpent sun", "World of lies", "Suicide nation", "Nausea" och avslutande "Kingdom come" som föga förvånande funkar bäst. De nya låtarna ÄR bra, men de har inte haft minst nitton år på sig att sätta sig i gamla (och ännu äldre) metalhjärtan och dessutom komma att betraktats som starten på en egen genre. At The Gates är stora på sitt sätt, utan att vara några estradörer av stora mått. Tomas Lindberg gör sitt för att publiken ska hänga med i refrängerna och det är mycket välproducerat och tight. Jag ska vara ärlig och säga att jag har blivit mer berörd av andra konserter där situationen liknat denna. T. ex. Refused återtåg på samma scen för ganska precis två år sedan. Sedan kan man inte jämföra äpplen och päron hur som helst och At The Gates gör precis vad man väntar sig. De levererar grymma låtar på ett grymt bra sätt och känns nu på riktigt tillbaka på tronen som en av Sveriges främsta metal-akter. Jag hoppas de får stanna på den många år till.
Och frodas. Men har varit inne i en intensiv och slitsam period av flytt, jobb och annat världsligt som förflyttat fokus från spridandet av vrålmusik. Med det absolut inte sagt att livet varit utan vrål. Ett sådant liv är inte värt att leva. Nej, tvärtom har bloggens tysta period varit full av intressanta och efterlängtade släpp av fantastisk musik. Jag tänkte att detta återupplivningsinlägg får innehålla en lista över sådant godis. Således är här lite av den musik som gjorde hösten 2014 lite varmare än den brukar vara.
Och just det, ikväll går jag och ser At The Gates på Kulturbolaget i Malmö. Vi kanske ses där? Sök efter en skäggig, nöjt gungandes och salongsberusad man med trötta men lyckliga ögon.
Vrål für allés!
