Årets Album 2015, plats 20: PARKWAY DRIVE - Ire

Hög tid att börja avtäcka den ständigt växande kreation som är Veckans Vråls bokslut över det musikaliska året som gått. 2013 var det tio album, 2014 var det femton och i år tar jag mig fullständigt iskallt vatten över huvudet och kommer leverera en lista på 20 album. Det är en grannlaga uppgift som orsakat mycket huvudbry, men det smutsiga jobbet måste ju göras. Först ut, således på plats nummer 20, har vi ett glatt gäng surferdudes från Byron Bay, Australien.

Parkway Drive, de melodiska gitarrslingornas kungar från down under är nämligen tillbaka och på sjätte fullängdaren Ire är det mer catchy än någonsin.  Bandets rötter i metalcore skönjas fortfarande, till exempel på "Dying to believe", men får allt oftare sällskap av influenser av hårdrock, melodisk death metal och till och med lite nu metal. Första singeln "Vice grip" är en riktig hårdrocksdänga med helt oblyga "yeah, yeah, yeah"-körer och allt. "Crushed" är en blytung historia som ger mig vibbar av nu metal från 00-talet. Kanske är det för att nog med tid gått sedan dess, kanske är det för att Parkway Drive gör det på ett mycket trovärdigt sätt, det känns i alla fall helt rätt. De nya influenserna gör också att skivan sammantaget är en omväxlande historia. "Vicious" och "Fractures" är andra spår som vittnar om bandets outtröttliga förmåga att skriva hits med catchy melodier, tunga riff och de för bandet så typiska allsångskörerna.

Jag varken kan eller vill stå emot den pojkaktiga charm som Parkway Drive erbjuder på Ire och även om albumet förmodligen är den mest lättlyssnade kreationen på årets lista tröttnar jag inte. Nästa år kommer detta skickliga liveband till Europa på turné och jag kan tänka mig att många av låtarna från Ire kommer lyfta upplevelsen live ytterligare.

Parkway Drive. Foto: Epitaph

Kramar VV