måndag 27 februari 2017

Recenserar: RUSSIAN CIRCLES + CLOAKROOM - Vega 22/2

Det är under en ruggig onsdagskväll med stormvarning som Russian Circles och landsmännen i Cloakroom valt att förlägga på fina Vega i Köpenhamn. När dessutom starten på huvudbandets konsert läggs till okristligt sena tiden 23.00 har jag farhågor om att jag kanske inte ska få så mycket sällskap i konsertsalen på Lille Vega. Men det är som bekant ruter i danskarna och när klockan slår 22 och Cloakroom ska kliva på börjar det fyllas på till en fullt ändamålsenligt stor publik. Ingen trängsel, men absolut inte pinsamt glest.

Cloakroom. Foto: Veckans Vrål
CLOAKROOM
Jag har egentligen noll erfarenhet av trion från Indiana men har förstått så pass att de blandar en del otippade element som postrock med stonerriff i en indierockstappning. Det låter onekligen intressant på pappret och är inte helt oävet live heller ska det visa sig. Det är en frisk fläkt av 90-tal där de rockigaste sidorna av Radiohead möter stoner rock, speciellt när sångaren Doyle Martin, för övrigt utseendemässigt en lite ruffigare variant av Weezer, har sin mest gnällsjungande stunder. Tillsammans med de fuzziga riffen blir det en kul och effektfull kombo, effektfullt varvat med lugna postrocksbyggen. Konserten lyfter som allra mest när fokuset läggs på fuzz och tyngd. Då är behållningen riktigt stor och jag tycker du bör kolla in hur detta låter på skiva. Det ska i alla fall jag.

RUSSIAN CIRCLES
Russan Circles. Foto: Veckans Vrål
Om mina ögonlock känns något tunga i pausen mellan banden blir jag klarvaken när Russian Circles kliver på och startar igång kalaset med "Asa", introspåret från nyaste Guidance (2016). Det är en lugn historia som när den går över i briljanta "Vorel" tänder konserten och följaktligen publiken på allvar. Tyngden och drivet i låten förstärks live och nackmusklerna på publiken inne på Lille Vega jobbar unisont i takt med musiken. Ljudet är förnämligt. Möjligen ges trummorna en mer framskjuten plats än på skiva men det gör ingen skada, tvärtom. Det är i mångt och mycket drivet i Dave Turncrantz trummor som lyfter upplevelsen live över den på skiva.
Brian Cook. Foto Veckans Vrål

Sen är det också en fröjd att följa Brian Cook, till dagen stilig i vit skjorta och svarta hängslen, som hetsar mellan gitarr och bas, ofta under samma låt. Sen sköter han också det elektroniska. En riktig påläggskalv alltså. Tillsammans med tredje medlemmen, gitarristen Mike Sullivan skapas en massiv ljudupplevelse. Tur att de kan klona sig själva i loopformat, vilket gör att tre personer låter som minst sex.

Russian Circles visar upp sin imponerande låtskatt, med exempelvis "Deficit" och "1777" från Memorial (2013), "309" och "Mlàdek" från Empros (2011) och för att inte tala om "Harper Lewis" från Station (2008) som är en av konsertens höjdpunkter. Det är bandets rytmiska sida som gör sig allra bäst live och de briljanta trummorna har en stor del i det. Det är också det som gör att en beskedlig låt som "Mota" från Guidande (2016), som är helt episk på skiva, men som inte sticker ut lika mycket live. Allt sammantaget är det en av de bästa konserterna på länge och som trots att jag hade höga förväntningar infriades med råge.

Russian Circles. Foto: Veckans Vrål
Kramar VV

måndag 20 februari 2017

RUSSIAN CIRCLES till VEGA på onsdag!


Den ovanligt intressanta och musikaliskt hektiska vårvinter som vi är mitt uppe i har det tjatats om innan och tvivlar man på sanningshalten i det kan man kolla in listan över Konserter 2017 (http://veckansvral.blogspot.se/p/konsertkalendarium-2017.html). Denna veckan, som lyckligtvis råkar sammanfalla med sportlov för sådana som mig, är helt hysteriskt intressant. Först ut för undertecknad är ett av världens bästa post metalband Russian Circles som ämnar förgylla Vega i Köpenhamn på onsdag. Detta med fina Guidance (2016) i bagaget, som knep en sjundeplats över årets album här på Veckans Vrål (http://veckansvral.blogspot.se/2016/12/arets-album-2016-plats-7-russian.html).

Det är inte första gången trion från Chicago förärar regionen ett besök. Så sent som förra våren var de ett av dragplåstren till tvådagarsfestivalen A Colossal Weekend, också på Vega, som trevligt nog går av stapeln för andra gången den 5-6/5 i år. Deafheaven, Sumac, Anna Von Hauswolff och Alcest är några av akterna. Save the date säger jag bara.

För att bygga lite pepp inför onsdagens konsert har jag samlat några godbitar ur bandets diskografi till en lista som kan avnjutas nedan. Jag hoppas vi ses där! Annars kommer en textbaserad rapport här på bloggen i efterhand.

LÄNKAR:
http://vega.dk/event/russian-circles-24646 
https://russiancircles.bandcamp.com


Kramar VV

fredag 17 februari 2017

Tema: Vrålcovers #2

Återigen ska vi fördjupa oss i det trevliga ämnet covers igen. Sist jag gjorde det (länk) insåg jag hur lätt det var att hitta mer eller mindre smöriga metalvarianter av redan rätt smöriga låtar. Det finns ju ett gäng skivor på temat "Pop goes metal". Jag insåg också att det är betydligt svårare att hitta covers av hög kvalitet. Och varför är det ens intressant? Jag antar att det slår an någon gen i ryggmärgen, nedärvd från våra förfäders fabless för after ski, som kanske egentligen borde undertryckas. Underhållningsvärdet är dock stundtals alldeles för bra för att jag ska lyckas med det.

ANAAL NATHRAKH - Powerslave (IRON MAIDEN)
Jag hade inte velat åka med Bruce Dickinson som pilot om Iron Maiden låtit så här i vanliga fall. Brittiska Anaal Nathrakh skruvar till det på sitt vansinnigt hårda vis och eftersom de inte är blyga för mäktiga rensångsinslag hade jag kunnat missta detta för en av deras egna låtar.



SKRAECKOEDLAN - Pärlor (KENT)
Studsade upp och ner när jag hörde denna på InRock för någon vecka sedan. Jag var en gång i tiden rätt inne på Kent och gillar verkligen originalet, men Skraeckoedlan lyckas lyfta "Pärlor" till en fantastiskt ösig och melodiös stonernivå som överträffar det. Låten har gått på repeat så pass att det börjar likna besatthet här i hushållet, då min sambo också är ett fan av Kent.


KYLESA - Paranoid (BLACK SABBATH)
Även om Black Sabbath inte direkt är någon speed metal att tala om, lyckas Kylesa sega ner klassikern nå djävulskt när de tar sig an "Paranoid". Deras version känns som ett resultat av en inte helt nykter session i replokalen, vilket väl passar alldeles utmärkt i sammanhanget.



HÅLL DET ÄKTA - Dom kan inte höra musiken (MASSHYSTERI)
Briljant hardcoreversion av Masshysteri, som var bandet Hurula huserade i innan han gav sig ut på sitt fina solospår. Varken Håll Det Äkta eller Masshysteri finns längre och saknaden är stor.



CANNIBAL CORPSE - No remorse (METALLICA)
Det är alltid vanskligt att ge sig på giganter som exempelvis världens största metalband, men Cannibal Corpse gör "No remorse" med alla heder i behåll och på det allra bästa sätt man kan tänka sig. 


CAVE IN - N.I.B. (BLACK SABBATH)
Stökig och härlig variant av ännu en Sabbathklassiker från briljanta Stephen Brodsky (numera i Mutoid Man) och Cave In. Älskar hans pipa mer än Sabbathfans gillar pipa i allmänhet.


Kramar VV

måndag 13 februari 2017

Demonstrerar: ARCHONY - Road to oblivion (Ch. 2)

Archony, med fd sångaren Klas Blomgren.
Andreas Folkow från Göteborg var den förste någonsin att höra av sig till Veckans Vrål och tipsa om sin musik, då i hans dåvarande enmansprojekt Deadspeaker. Sedan dess har han varit flitig i olika konstellationer. Det senaste är Archony, där han i vanlig ordning är den som sköter sången. Bandet i övrigt är dock från Södertälje och bildades 2012 av trummisen Alexander Kvael och gitarristen Joel Engqvist, som sedan kompletterats med basisten Riku Tenhonen. 2015 släppte man EP:n Road to oblivion (Ch. 1), då med Klas Blomgren på sång. 2016 spelade man in uppföljaren Road to oblivion (Ch. 2), nu med Andreas Folkow på sång.

Genremässigt befinner sig Archony en bit ifrån Folkows tidigare projekt Deadspeaker (länk) och Reborn As Phoenix (länk), det vill säga metalcore av den tyngre och mer renodlade skolan. Archony rör sig med en hel del blandade element från både thrash, groove och progressiv metal. Allt med Folkows sång på toppen och ett och annat uppfriskande breakdown, vilket ändå får mig att vädra lite metal- eller deathcore emellanåt.

De fyra låtarna på Road to oblivion (Ch. 2) har alla en egen karaktär. Inledande "Stench of weakness" är en djent-flörtande historia där det händer mycket. På den följer en groovy och thrashig historia i "Blood & shards of glass" med skivans svängigaste riff. Melodiösa dängan "Transcendence" följer och tankarna far osökt till den melodiska dödsmetallen från Folkows hemstad. Avslutande titelspåret fungerar som en slags koncentrat av de andra tre låtarna och har ett snyggt mellanspel som bryter av på ett effektfullt sätt. Jag har lite att önska produktionsmässigt på skivan, men får Archony ordning på det och ännu bättre länkar mellan alla olika influenser så är detta ett band att räkna med.



LÄNKAR:
https://www.facebook.com/archony.sweden/

Kramar VV

lördag 11 februari 2017

Lyssnat på: JANUARI

En härlig start på året har det varit, och sällan har vi skådat en sådan intressant musikvår. Alla fina konserter som väntar har det redan tjatats lite om och nya inslaget Konserter 2017 har redan fått uppdateras med mer godbitar. Även skivsläppen ser otroligt lovande ut. Nedan följer en lista med dels ett par band som jag inte hann med under 2016 och som man inte får missa, dels en massa gött som släppts i början av 2017.

God Mother.
Uada - "S.N.M"
Briljanta Metalpodden har jag att tacka för detta finfina black metalfynd. Uada gör en black metal med helt rätt avvägd mängd melodi, mörker och ös för min smak och Devoid of light (2016) är en fantastisk skiva.

Sumerlands - "The seventh seal"
Nya vågens heavy metal är här för att stanna och Sumerlands, vars hypade självbetitlade debut från 2016 är ett lysande exempel på det. Älskar den reverbdränkta sången och flörten med mitt förflutna slår an hjärtats alla strängar.

God Mother - "Between voids"
Stockholmska God Mother har precis hängt med Dillinger Escape Plan på deras spelningar i Sverige och släppte en finfin split med Artemis i fjol. Som alltid fullkomligt briljant hardcore med rensen nära till hands.

Iron Reagan - "A dying world"
Härlig crossover med attityd och en rejäl dos glimt i ögat. Nya eposet Crossover ministry släpptes i fredags och det är som vanligt riktigt god underhållning.

Kreator - "Gods of violence"
Tysk gubbthrash när den är som bäst. Nya skivan Gods of violence är otroligt mycket pepp med härliga melodiska inslag. Man blir ju också tårögd när tyska gubbar sjunger "crush homophobia" i en av sina texter ("Side by side" är låten du söker). Det finns hopp för världen, trots allt.

Frank Carter & The Rattlesnakes - "Snake eyes"
Forna sångaren i Gallows har tonat ner hardcoren och kör numera på ett rockspår som är riktigt trevligt. Radiovänligt och trasigt på samma gång. Från Modern ruins (2017). Kommer till Copenhell i sommar.

Mastodon - "Sultan´s curse"
Ett av värdens bästa band släpper nytt i år och två låtar har släppts från Emperor of sand, som hela metalvärlden väntar på med stor förväntan. Första singeln "Sultan´s curse" bådar otroligt gott och andra släppet "Show yourself" är en habil och glad historia. Följer Mastodon upp spåret på "Sultan´s curse" skivan igenom blir det här riktigt bra.

Pallbearer, Roskilde 2015. Foto: Veckans Vrål

Pallbearer - "Thorns"
Mastodon får ursäkta, men doomälsklingarna i Pallbearers kommande skiva Heartless är det släpp jag ser fram emot absolut mest i år. Efter en initial tveksamhet till första glimten från den, "Thorns", är jag nu övertygad och hoppfull, samt tror att detta blir ett av årets bästa album. Men sånt kan ju ändras. På påskafton går vi och ser dem på Pumpehuset i Köpenhamn. Det blir gött.

Code Orange - "Bleeding in the blur"
Hårt slående hardcoreband som lyckats göra en 90-talsklingande rocklåt som hade gjort Hole gröna av avund, där gitarristen Reba Meyers sjunger riktigt fint. På nya skivan Forever (2017) har bandet slängt in en del nya element men utan att förlora sin aggressiva framtoning och hårt slående hardcore. "Bleeding in the blur" sticker ut från det, på ett positivt sätt.

Demonic Death Judge - "Saturnday"
Finsk stoner metal med otroligt starkt riffbygge som ryggrad. Tackar återigen Metalpodden för tipset och Seaweed (2017) är en skiva som kommer hänga med länge under 2017.

The Great Old Ones - "When the stars align"
Fransk post black metal som på senaste alstret EOD: A tale of a dark legacy (2017) inte är så mycket post längre utan mest black metal i allmänhet. Det melodiska och atmosfäriska är dock kvar och även om jag inte tycker det når nivån på briljanta Tekeli-Li (2014) så är det riktigt stabilt och vackert emellanåt.



Kramar VV

söndag 5 februari 2017

SVART KATT, RUSSIAN CIRCLES, MESHUGGAH, THIS GIFT IS A CURSE och PALLBEARER!

Är inte på turné tillsammans. Men faktum är att dessa fem fina band, alla med den gemensamma nämnaren att de har mitt hjärta i sitt våld, besöker Öresundsregionen inom en snar framtid. Vill man se bra musik och en övertänd undertecknad ska man närvara. All info nedan. Passar på att tipsa om ett nytt inslag på sidan, nämligen en eminent lista över intressanta konserter det kommande året. Återfinns till höger.

Svart Katt.
Svart Katt - Grand, Malmö, 10/2
Jag kommer aldrig sluta tjata om det stockholmska punkbandet med rötter i Östersund som skapar en ljuvlig och ärlig punk med hög allsångspotential. Äntligen kommer de till Malmö och Grand och Rundgång Rekords är det som haft den goda smaken att boka in dem. De förgyller kvällen tillsammans med Death Valley Girls.

Russian Circles - Lille Vega, Köpenhamn, 22/2
Ett av världens bästa post metalband med senaste eposet Guidance (2016) i bagaget. Det kommer bli episkt. Pumpehuset, lillördag och dessutom sportlov. Finns inga motargument. Cloakroom supportar.

Meshuggah - Moriskan, Malmö, 23/2
Knappt har Köpenhamnsnatten tagit slut innan Moriskan får finbesök av bandet som får oss att känna oss lite smartare för varje lyssning. Live tillåts dock reptilhjärnan ta över och det kommer bli hur jävla tungt som helst.

LÄNK: http://kulturbolaget.se/konserter/2016/meshuggah/

This Gift Is A Curse.
This Gift Is A Curse - Babel, Malmö, 18/3
Svartnad hardcore med enormt hög potential som äntligen anländer till Malmö. Levereras 50% av den känslostorm jag fick inför All hail the swinelord (2015) live är detta en av årets mest minnesvärda kvällar alla kategorier. Och det vill man inte missa. Inte heller malmöitiska Palmless som har releasefest.

LÄNK: http://babelmalmo.se/konsert/170318/

Pallbearer - Pumpehuset, Köpenhamn, 15/4
På självaste påskafton slipper vi dona med ofrivilliga släktmiddagar och överdriven äggkokning. Mina absoluta doomfavoriter förgyller då regionen med färskt album med sig i 
Heartless (2017), som släpps månaden innan. Lär gråta en skvätt, när jag såg dem sist (recension här) dog jag en smula.

LÄNK: http://pumpehuset.dk/koncerter/pallbearer/

För att vara vårvinter är det ovanligt mycket fint som är ute på vägarna i år. Andra intressanta konsertdatum framöver, som jag definitivt hade närvarat på om jag sluppit jobba och varit ekonomiskt bättre stadgad, är dessa:
Kreator + Sepultura + Soilwork + Aborted - Amager Bio, Köpenhamn, 6/2
Dillinger Escape Plan - Pumpehuset, Köpenhamn, 9/2
Truckfighters - Mejeriet, Lund, 2/3
Gojira + Code Orange + Car Bomb - Vega, Köpenhamn 9/3
Ash Borer + Vanum + Fòrn + Lycus - Loppen, Köpenhamn, 14/4
Napalm Death + Brujeria + Iron Reagan - Amager Bio, Köpenhamn, 25/4

Med hopp om ett fantastiskt konsertår!

Kramar VV